Ganska sjukt det här med förlossning egentligen. Jag har kommit till det skedet i min graviditet då folk börjar säga "ja men då är det ju inte alls långt kvar! Är du inte orolig för förlossningen?" Och jag har börjat funder lite kring det.. mitt svar blir konstigt nog inte ja. Utan nej, jag är inte det minsta orolig. Lite förväntansfull på ett annorlunda sätt kanske, men absolut inte orolig lr rädd. Tror att Tobbe oroar sej så det räcker för mej med.
Något som man därem.........


1,5 timme senare..
Ja där försvann mitt milslånga superduperintressanta inlägg.
Fan i helvetes jävla kuk hora.. baaajs
Äh men ärligt. Hur jävla många ggr måste det hända egentligen? Och varför måste mina inlägg vara så långa varenda ggn?!

Poängen med heeeela inlägget var iaf att Anna är superbäst!

Och att jag inte är så jättesugen på att föda en stor bebis lr få en svår förlossning. Lagom är bäst när det gäller allt.

Nästa sommar Anna, då jefvlar ska vi mysa på min och Tobbes gräsmatta.. Läääähäääängtaaaaaahaaaar! :D