Finaly!!!!
Bara sisådär en månad sent.
Konstigt nog så har varken jag lr mannen haft någon abstinens ich faktiskt klarat oss väldigt bra utan det som håller samhället upp nuförtiden.
(det snöar nu i skrivande stund! :D:D:D)
Sitter i köket nu på tobbes dator och väntar på mamma med halva ansiktet färdigsminkat. Även fast idag blir en chilldag så kan man faktiskt behöva få känna sej fin ibland. Speciellt nu när ingen del av kroppen är som den ska.
Fick en kommentar nu i dagarna, tror den var från Sandra, där hon berättade hur bristningarna fort glömdes bort när ens hjärtegos väl kommit ut, men att det är sjukt jobbigt veckorna innan.. samt att brstningarna bleknar ganska mkt efter ett år. Well, I hope you're right!
Finns ju en del krämer som sägs ska bleka och förminska bristningar och jag tänker inte vara sen med att försöka.
Jag som mått så bra över min kropp förut, mår en hel del sämre nu när hela låren och små delar av magen är sönderslitna typ.
Tror allt hade känts mkt bättre nu om jag haft en starkare verklighetskänsla över graviditeten.
Jag menar... jag har väl ingen bebis i magen? Jag är väl bara lite uppblåst och fet?
(men faaaan vad det snöar!! :D)
Jag tror iaf att min bebis kommer med storken! Ska nog ringa honom nu och boka nedsläpp i slutet av november. Bara för att vara säker på att inte gå över ;O
Hudbrisningarna gör mej dessutom jääääävligt stressad.. vilket inte är bra för någon.
Just det! Vettiga människor påstår att inget kan förhindra uppkomsten av hudbristningar och att det har med hormoner, gener och hudtyp att göra. Jag tror på den teorin, men hoppet om botemedel finns kvar.
Nu ska jag sminka klart mej, plocka undan utomhusdynorna, hämta posten och sen mysa med mamma förhoppningsvis.
Vi hörs!
välkommen tillbaka! :D
Kul att du kommit igång med bloggandet igen! :-)
Det är inte konstigt att du känner som du gör ang. bristningarna. Jag verkligen HATADE min kropp sista tiden under graviditeten... Man kände sig uppsväld, ful, tjock, oattraktiv o precis som du skriver, j*vligt stressad. Jag tänkte, om bebisen kommer ut nu så hinner jag inte bli större o det borde innebära mindre bristningar. Så jag vet hur du tänker. Men jag tycker att varannan person man snackar med har fått bristningar. Det tog mig nästan ett år att acceptera min "nya" kropp. Men då hade även degmagen börjat bli fastare o bristningarna hade ljusnat. Det är helt enkelt bara att leva med det, så tänker jag iaf! Du får något så underbart att tänka på också! Var glad att du har ett par riktiga tuttar, själv kan man ju kolla ner i urringningen o säga -HOHO!?! Haha! Men det går ju iofs också att fixa, haha! Oj vad jag skriver massa blaj-blaj! Ha en bra kväll! Tror jag skrev i ett tidigare inlägg att jag tror att bebben kommer den 10/12 :-)